Det här fotografiet visar ett fångat ögonblick från sjukhusparken och är taget på 1930-talet.
Till vänster ser du Signe Östling, som levde 1888 till 1971. Hon arbetade bland annat som översköterska och senare som församlingsdiakonissa i Stockholm. I det arbetet ingick äldrebesök och sjukvård av fattiga i deras hem. Ett arbete som med dagens mått mätt skulle betecknas som hemtjänst eller ASIH, avancerad sjukvård i hemmet. Du kan se ett porträtt av Signe vid sjukhusreceptionen på Folkungatan.
Näst längst till höger i bild står Ida Örwall, som levde 1862 till 1950. Hon var ledande syster på sjukhuset och senare föreståndarinna på Ersta diakonis kyrkotextilavdelning. Hör mer om hennes insatser under fotografiet med titeln ”Ett sjukhus måste vara vackert”.
Samvaron diakonissorna emellan var en viktig del av deras tillvaro. Fram till 1960-talet var det inte tillåtet för diakonissor att gifta sig och blev man förälskad så prövades kallelsen hårt. Vissa valde då att lämna sin tjänst.
Tycker du att det låter som ett hårt krav att inte kunna få gifta sig och arbeta som diakonissa? För oss samtida känns det onekligen så, men för många kvinnor på den tiden kunde det snarare vara en frihet att leva utan familj, i en trygg, kvinnlig gemenskap.
Dessutom fick de en gratis utbildning, bostad och försörjning. Från och med 1860-talet blev dessutom ogifta kvinnor som fyllt 25 år myndiga.

ENGLISH

”A Moment in the Park”
This picture, taken in the 1930s, captures a group of nurses in the hospital garden.
On the left stands deaconess Signe Östling, who lived from 1888 to 1971. She served as a senior nurse and later as a parish deaconess in Stockholm. Her work included visiting older people and providing medical care for the poor in their homes — a role that, in today’s terms, would resemble home care or advanced home nursing. A portrait of Signe can be seen in the hospital reception on Folkungagatan.
Second from the right stands deaconess Ida Örwall, who lived from 1862 to 1950. She served as a leading sister at the hospital and later headed Ersta diakoni’s department for church textiles. Her story, and her lasting contribution to Ersta, is told in more detail beneath the photograph titled “A Hospital Must Be Beautiful.”
The fellowship between the deaconesses was a central part of their lives. Until the 1960s, deaconesses were not permitted to marry — and if one fell in love, her sense of calling was truly put to the test. Some chose to leave their post.
To our ears, not being allowed to marry while working as a nurse may sound like a harsh demand. But for many women of that time, it could also represent a kind of freedom — the chance to live outside the expectations of family life, within the security of a community of sisters.
They received free education, housing, and a livelihood. And from the 1860s onward, unmarried women over the age of twenty-five were legally recognised as adults in their own right.