Så här kunde det se ut under en kaffepaus för provsystrar, troligen på 1950-talet. Provsyster var det sista stadiet av utbildningen innan man vigdes till diakonissa.
Som elev och provsyster bodde du på Ersta och gemenskapen här blev ett slags familj, särskilt med tanke på att diakonissor vid denna tid avstod från äktenskap. Det sägs att begreppet sjuksyster kommer från Ersta – diakonissorna levde som systrar till varandra och arbetade med sjukvård, det vill säga sjuksystrar.
Diakonissorna stod ständigt i kontakt med Ersta och fick regelbundet ett rundbrev om senaste nytt inom organisationen. De skrev också brev som lästes upp ”hemma på Ersta” och varje söndag sågs de diakonissor som arbetade i Stockholm med omnejd för en gemensam middag. En gång per år återsamlades alla som kunde på Erstaklippan och den traditionen lever kvar än idag.
Även traditionen med rundbrev finns kvar och bidrar till att skapa gemenskap mellan utbildade diakoner, då som nu.

ENGLISH

”Probationary Sisters”
This is what a coffee break for probationary sisters might have looked like, probably in the 1950s. The probationary year was the final stage of training before a woman was ordinated as a deaconess.
Both student and probationary sisters lived at Ersta, and the community there became a kind of family—especially as deaconesses at that time refrained from marriage.
The deaconesses remained closely connected to Ersta throughout their service. They regularly received a circular letter with the latest news from the organisation, and they sent letters back in return—letters that were read aloud “at home at Ersta”. Every Sunday, those working in Stockholm and the surrounding area gathered for a shared meal. Once a year, all who were able returned to the cliff where Ersta diakoni’s head office still resides, and that tradition continues today.
The practice of circulating letters also lives on, helping to foster a sense of belonging among trained deacons—just as it did then, and still does now.