Andreas Eriksson tillhör sin generations mest framgångsrika svenska konstnärer. Många har kanske sett hans stora målning ”Stenbrottet” i entrén till Nya Karolinska i Solna. Ett återkommande tema i hans verk är närvaron av naturen; ljuset över ängarna, skogarna och bergen formas till
strukturer, färgblock och organiska formationer.
Ofta framträder en motivbild som kan tolkas som landskap, något som rör sig mellan figurativt och abstrakta rumsligheter. Eriksson menar dock att de närmast skulpturala verken lika gärna kan ses som något annat än tolkningar av naturen; som inre, diffusa landskap där betraktaren kan uppehålla sig.